Guide, betyg

Guide, betyg
04/06/2021 anders
studieteknik

Introduktionsguide, Betyg

Det svenska betygssystemet har förändrats en hel del, och på relativt kort tid. För de som fortfarande pluggar kan det kännas nytt och skakigt, lite oförutsägbart, och för de som inte varit i skolan på länge är det en djungel av ny terminologi och nya krav. Vi har därför gjort en snabb sammanställning av de vanligaste frågorna. Läs vidare för en lathund för kunskapskraven, och konkreta exempel på hur de används i praktiken!

 

Vad har vi för betygssystem?

Tidigare har betyg satts på lite andra grunder än vad de gör idag. Det är idag ett mycket större fokus på processer, resonemang och förklaringar, där det ofta tidigare mest handlat om raka fakta. Betygssystemen utvecklas i samband med att ny pedagogisk forskning kommer ut. Om du redan gått ut skolan kanske du har fått dina betyg på en skala från ett till fem, eller från IG till MVG. Tanken med det nya systemet är att det bättre ska spegla de krav som ställs på elevernas förmågor när de lämnar skolan, samt att de är smidigare internationellt. Många länder idag använder A-F som betygsskala.

Sedan 2011 används den betygsskalan även i Sverige, i grundskola och gymnasium. De flesta får idag betyg från och med årskurs sex, men nu i höst kan det bli från årskurs fyra på vissa skolor. Skalan har fem godkända betyg, A, B, C, D och E, samt det underkända betyget F. Ibland används även betyget ”-”, s.k streck. Att få streck i betyg innebär att läraren har otillräckligt betygsunderlag, kanske för att eleven varit frånvarande mycket, och det är också underkänt. På enskilda prov eller uppgifter kan man även se betyg som B-, eller D+, om läraren vill få in lite mer nyans i bedömningen. Som slutbetyg kan dock bara ”raka” betyg ges. För universitet och högskola kan systemen variera, men oftast används A- F eller MVG- IG som skalor.

 

Varför spelar betygen roll?

Betygen påverkar vilka möjligheter som finns till vidare studier. Vilka betyg man har kan avgöra vilka skolor och på vilka program man kan studera. (Alla betyg spelar dock inte roll vid ansökningar- läs mer om det här). Detta gäller både vid ansökan till gymnasium och universitet. Höga intagningspoäng betyder inte nödvändigtvis att programmet är bättre än andra, bara att det är mer populärt. Tidigare betyg är inte heller det enda sättet att komma in på en universitetskurs: du kan ansöka på poäng från högskoleprovet, och ibland även på tidigare högskolepoäng. Mycket att hålla i huvudet på en gång, eller hur?

Det är inte ett superenkelt system att navigera. I de allra flesta frågor om betyg och ansökningar kan du få hjälp av en Studie-och yrkesvägledare, antingen via skolan eller på nätet. De kan bland annat hjälpa dig ta reda på vilka betyg du behöver för att komma in på din drömutbildning. Men frågan kvarstår om hur du faktiskt får de betygen…

 

 

Hur sätts betygen?

Den nuvarande betygsskalan, A till F, sätts i enlighet med de kunskapskrav som hör till kursen. De kraven finns bara beskrivna för E, C och A. För att få ett D krävs att eleven har nått kriterierna för C ”till övervägande del”, men inte riktigt hela vägen, och för ett B gäller motsvarande, fast för A-kriterierna. Om ett F delas ut innebär det att eleven inte uppnått kriterierna för E.

Slutbetygen, alltså de betyg som sätts när en kurs avslutas, är en sammanställning av betygen som getts på uppgifterna eller proven under kursens gång. Slutbetyget fungerar också som en sammanställning av betygskraven. Fördelen med det med det är att man inte behöver ha fått A på varenda uppgift, prov och glosförhör. Så länge man uppnått betygskraven för A vid något tillfälle under kursens gång kan det vara nog. Det är alltså inte bara en fråga om vilka betyg som uppnåtts på enskilda uppgifter, utan om vilka kunskapskrav eleven uppfyllt.

 

Vad är kunskapskrav?

Kunskapskraven för varje enskild kurs går att hitta kursplanen. Rent konkret så är kunskapskraven bara en lista på saker som en person måste kunna för att få godkänt i en kurs. De är lite olika formulerade, beroende på om de gäller för E, C eller A-nivå. De kan inkludera saker som att resonera kring olika ämnen, att kunna använda relevanta begrepp och förklaringsmodeller, att förstå historiska skeenden och att kunna hantera information med olika syften. En av de förmågor som det trycks mycket på är källkritik, både i naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen. Du kan läsa mer om källhantering här.

Eftersom läroplanen och kunskapskraven är utformade som de är, och erbjuder lite mer flexibilitet än tidigare varianter, förekommer också viss variation mellan betygssättning. Vill du ha mer konkret info om exakt hur betygen sätts, och på vilka grunder, så finns alla kursplanerna på Skolverkets hemsida. Varför du fick de betyg du fick vet dock bara din lärare, så för enskilda fall får du vända dig till denne.

 

Vad betyder kunskapskraven?

Om du sätter dig ner och läser de ”nya” kunskapskraven kan de kännas väldigt tekniska. De är formulerade på ett sätt som kan vara svårtolkat, särskilt om man själv bara haft kontakt med de gamla betygsskalorna. Vi kommer att titta på konkreta exempel strax, men för en mer grundläggande förståelse kommer här en lathund för några av de vanligaste fraserna i kunskapskraven, och hur man kan förstå dem:

  • Välgrundat: Finns det en fakta-bas för det som elever säger? Kan eleven hänvisa till andra källor? Om det är ett matematiskt resonemang, kan eleven använda relevanta metoder på ett rimligt sätt?
  • Nyanserat: Har eleven lyft flera perspektiv, olika synsätt, samt för-och nackdelar för idéerna och modellerna som används? Om ett svar är rätt eller fel, kan eleven förklara varför?
  • Anpassning till syfte, mottagare och situation: Kan röra sig om många olika saker. Kan eleven anpassa sitt språkbruk baserat på vem som lyssnar, både i formalitet och komplexitet? Det här kriteriet går att hitta i de flesta språk-ämnen, men skulle även kunna gälla andra områden. I hemkunskapen, till exempel, förväntas eleven kunna ”komponera måltider efter olika behov”, vilket är att anpassa för syfte, mottagare och situation. Kort sagt, förstår eleven hur kunskapen hen får med sig från undervisningen kan anpassas och vara relevant även utanför skolan?
  • Använda informationen på ett fungerande sätt: Det här kriteriet har till viss del att göra med källhantering. Hur tolkar eleven den information som hen fått, och kan hen applicera den på uppgiften framför sig? Det kan handla om att kritisera någon annans argument i svenskan, eller kanske en geografiuppgift där eleven måste kunna ta olika gruppers intressen i beaktande för att fatta beslut om olika resurser. Det handlar inte så mycket om vad svaret blir, utan mer om själva processen.
  • Ger förslag på andra tillvägagångssätt: Det är sällan ett problem bara har en enda lösning. När det kommer till ämnen som svenska kan det kännas självklart; det finns till exempel många olika sätt att skriva ett bra tal på. Men även inom naturvetenskapen eller matematiken förekommer flexibilitet. Det går ju till exempel att räkna ut procentsatser i bråkform, om man inte vill använda decimaler. Det är till viss del en fråga om kreativitet, att kunna tänka ”outside the box”.
  • Olika typer av text: Ofta kommer du se ord som ”resonerar”, ”redogör för”, diskuterar”, ”kritiserar” eller ”analyserar” i kunskapskraven. De kan användas i lite olika sammanhang, men mest är det en fråga om hur mycket egna åsikter och kritik som hör hemma i en text eller en muntlig uppgift. Att redogöra för något är att berätta om det på ett (relativt) opartiskt sätt, medans man i en kritik eller diskussion kan vara mer värderande. Oftast har eleven fått läsa ett antal sådana texter under kursens gång, för att sedan anamma skrivstilen själv.
  • Gradskillnader: I de flesta kunskapskrav förekommer fraser som ”i viss utsträckning”, ”i huvudsak”, ”till viss del”, ”relativt” eller ”förhållandevis”. Till exempel skulle det kunna stå att ” eleven kan även beskriva olika begrepp med hjälp av matematiska uttrycksformer på ettrelativt väl fungerande sätt”. Ofta är det så att kraven för E, C och A-nivå är formulerade likadant, men har de här gradskillnaderna som skiljer dem åt. Skillnaden mellan ett E och ett C skulle kunna vara ”relativt väl” och ”väl”. Det kan vara svårt att förstå vad som menas med detta, men vi ska titta på ett par exempel här nedan.

Det är lättare att se vad som menas med alla de här termerna om man kan sätta dem i kontext. Vi ska därför kolla på ett gammalt nationellt prov i historia för årskurs nio. Förhoppningsvis kan detta hjälpa dig förstå hur kunskapskraven, och i förlängningen betygskraven, appliceras. Du kanske till och med lär dig lite historia i processen!

Frågan ser ut så här:

Efter frågan följer drygt en sida linjerat papper, så tanken är att eleven ska besvara detta på ungefär ett A4. Eleven får också tillgång till ett häfte med citat, bilder och historiskt relevanta fakta, för att använda som källor. Du kan hitta det häftet här.  I häftet finns källor och hjälpmedel till hela delprovet, och det finns inget som säger att du bara får använda dem till sin ”egen” fråga. Det går alltså att använda citat för fråga 7 för att underbygga sitt resonemang på fråga 2.

I det häfte som läraren får står det så här om betygssättningen:

Det här ser mycket mer komplicerat ut än vad det faktiskt är. Låt oss fokusera på bedömningsaspekterna och tabellen om progression i bedömningen. En stor del av bedömningen här är ”i vilken utsträckning” elevens svar möter kunskapskraven. Är svaret till viss del underbyggt, relativt väl underbyggt, eller mycket väl underbyggt? Används något, några eller flera relevanta historiska exempel? Man kan tycka att det lite är att märka ord (var exakt går gränsen mellan ”några” och ”många” exempel?), men de här nyanserna är också viktiga för bedömningen. Men om vi struntar i nyanserna en stund, och bara fokuserar på det konkreta – vad är det som faktiskt efterfrågas av eleven här?

  • Hen ska kunna skriva om kolonialismens uppkomst
  • Ge exempel hur det hände
  • Förklara om/hur exemplen hänger ihop

That´s it. Inget svårare än så, och om du läser igenom själva frågan igen, och häftet med de tillhörande källorna, så kommer du hitta många av de saker som frågas efter. Det här provet är inte ett test i hur väl du memorerat en hel kurs, utan om hur du tar till dig och brukar information. Du har fått en fråga – förstår du hur du ska leta reda på svaret? Viss tidigare kunskap krävs, men inte så pass mycket som man kanske tror. Vi ska titta på några exempel på elevsvar, och hur dessa bedömts.

Ett godkänt svar behöver inte vara mer än några meningar långt. Språket är enklare än i svaren på högre nivå, men notera att det inte är en del av bedömningen. Detta är ett historieprov, och det är historiekunskaperna som testas, inte svenskan. Så länge svaret är tydligt är det lugnt.

Här förklarar alltså läraren exakt varför hen satte det betyg som sattes. Det anges också exakt, med exempel från elevens svar, hur man kan tolka de där gradskillnaderna vi tittade på ovan – vi kan se skillnaden mellan ”några” och ”flera” orsaker, om vi jämför bedömningarna på C och A-nivå. De här kommentarerna förklarar sig själva ganska väl, så vi kommer inte gå in vidare på dem. I stället vill jag belysa den här delen av bedömningen, som är särskilt intressant:

Det här är en mycket vanlig fallgrop. Ett av de absolut vanligaste felen, på alla nivåer, är att eleven glömmer att skriva för en läsare – man tänker inte på att den som läser texten inte har tillgång till alla ens tankar, så de slutsatser som verkar helt logiska för en själv blir jättekonstiga för någon annan. Man ger inte tillräckligt med exempel eller förklaringar, vilket nämns här ovan. Texten blir jättesvår att läsa. Även om resonemanget är på hög nivå kan detta sänka betyget ordentligt. Texten måste i första hand vara tydlig. Allt annat kommer senare. Detta gäller inte bara inom historia, utan alla ämnen.

Historia brukar dock inte vara något riktigt mardrömsämne för särskilt många – det är verklighetsförankrat, vi exponeras för det ganska ofta, språket är förståeligt. Vad som däremot ofta skapar problem är matematiken. Just matematik kräver ett mer abstrakt tankesätt som kan kännas lite konstigt, då man sällan övar på det utanför själva ämnet. Vi ska därför ta och titta på ett matteexempel. Det här talet kommer från nationella provet för sjätte klass, 2016–2017.

Själva uppgiften lyder så här:

Vi kan se att uppgiften kan ge som mest ett C-poäng och två A-poäng. Det är alltså en uppgift på ganska hög nivå.

 

Betygskraven för denna uppgift är dessa.

För att få C-poängen krävs alltså att eleven ”visar kunskap om sannolikhet”, och för de olika A-poängen krävs ett korrekt svar och/eller en korrekt metod för att lösa talet. Ingen särskild metod står nämnd här. Det är alltså inte så att eleven måste använda exempelvis förändringsfaktorer för att lösa talet, även om det är en möjlig lösning. Så länge metoden är relevant för talet, och korrekt använd, ger det alltså rätt.

 

Det finns ett antal elevlösningar som exempel:

Några saker här är värda att uppmärksamma. Lösningsexempel ett kan vi egentligen strunta i, då det är fel. Om man ofta gör den här typen av fel kan det dock vara bra att analysera vad det är som faktiskt går fel här, och försöka dra lärdom av det. Vilka antaganden gör jag här, hur hamnar jag fel? Just nu får vi dock gå vidare direkt.

Löning två är intressantare. Eleven har kommit fram till helt fel svar, men ändå fått poäng, då hen har läst och tolkat uppgiften korrekt. Det hen har gjort är visat upp kunskap om sannolikhet och procent, alltså det som krävdes för att få C-poängen. Bara genom att ha grundläggande matematisk läsförståelse kan man alltså plocka poäng. Vad är det egentligen de frågar efter? Och vilka bitar info behöver jag för att ta reda på det? Kan man svar på de frågorna är man redan halvvägs!

I lösning tre har eleven nått en korrekt slutsats, att det finns totalt 500 lotter, men har inte redogjort fullt för hur hen räknade ut det. När lärare pratar om hur viktigt det är att visa sina uträkningar ordentligt är det det här de menar – det saknas liksom några steg i processen. Hade eleven visat att 10%+90% = 100%, och att det innebär att 50+450= 500 hade det kunnat ge fulla poäng.

Lösning fyra har täckt upp alla kraven. Talet är korrekt tolkat, metoden är relevant och svaret är korrekt! Inget att klaga på där. Det hade kunnat vara tydligare hur eleven resonerat, men alla betygskraven är nådda.

 

 

 

Läs mer om betygsskalan:

https://allastudier.se/tips-o-fakta/s%C3%A5-funkar-den-nya-betygsskalan-16599

 

Mer info om kunskapskrav och kursplaner:

https://www.skolverket.se/for-dig-som-ar…/elev-eller-foralder/betyg-och-nationella-prov/betyg-och-kunskapskrav

 

Studievägledare:

https://allastudier.se/sections/faq/index.aspx

 

 

 

 

Vill du ha läxhjälp?

Få prisförslag